Rottickans arvsmassa kartlagd
Granens värsta fiende är nu kartlagd in på bara arvsmassan. Kanske kan forskarna därmed utveckla det vapen som behövs för att på sikt gå på offensiven mot rottickan. Hittills har skogsbruket bara förlorat. Trots aktiva motåtgärder kostar rotrötan näringen upp mot en miljard varje år.
Bakom kartläggningen av rottickans genetiska kod ligger professor Jan Stenlid, forskare i Future Forests och professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Han redovisade nyligen de nya forskningsrönen inför ett 40-tal forskare och företrädare för skogsbruket vid ett seminarium på SLU.Angreppen har ökat
Hittills har skogsbruket försökt bekämpa rottickan genom behandling av stubbar i samband med avverkning, främst vid gallring, men det har inte kunnat hejda spridningen. Angreppen har ökat med över 20 procent på bara något decennium, Vid seminariet presenterade Jan Stenlid och forskarkollegan Jonas Oliva prognoser som visar att ökningen kommer att fortsätta. Skogsbruket har byggt upp en skuld av infekterade granskogar som oundvikligen kommer att falla ut när bestånden slutavverkas.
Förröjning bör ske vintertid
Docent Jonas Rönnberg och hans doktorand Anna Gunulf, SLU, kom med ytterligare dåliga nyheter för skogsbruket. Hittills har man trott att risken för att rotröta sprids i samband med röjning är liten, men Anna Gunulfs forskning visar att även mycket små stubbar kan infekteras. Väl etablerad i stubben sprider sig rottickan i marken till de växande träden i närheten. Jonas Rönnberg varnade för förröjning, en åtgärd som görs inför första gallringen i bestånd där man slarvat med normal ungskogsröjning. Infektionsrisken vid förröjning visar sig vara mycket stor. Rönnbergs rekommendation till skogsbruket var att i första hand röja i tid, i andra hand förröja vintertid, då rottickan inte sprids, eller att behandla stubbarna på samma sätt som man rutinmässigt gör vid gallring.
Ljusning på längre sikt?
På kort sikt innebär knappast Jan Stenlids forskning någon ljusning i detta mörker, men kanske på längre. Grunden är en kartläggning av rottickans hela arvsmassa, det vill säga det kemiska språket i dess kromosomer. Det omfattar 34 miljoner informationsbitar och troligen över 12 000 gener. På en av rottickans kromosomer finns ett område där arvsmassan skiljer sig markant från närbesläktade arter, som inte är skadegörare. Jan Stenlids forskargrupp har också visat att just där finns gener som är aktiva när rottickan infekterar nya träd. Man kan alltså misstänka att de styr egenskaper som gör att rottickan kan övervinna andra arters kemiska försvar. Med hjälp av denna kunskap hoppas Jan Stenlid kunna utveckla effektivare metoder för att bekämpa rottickan.
Resistenta granar
En annan framkomlig väg kan vara växtförädling för att få fram granplantor som är motståndskraftiga mot rotröta. Gunilla Swedjemark, SkogForsk, berättade vid seminariet att studier i granplanteringar i Halland visat att det finns resistenta individer, och att de dessutom tycks växa lika bra som andra granar. Man arbetar nu med att finna kemiska markörer som kan användas för att identifiera resistenta individer.
Ett mer omfattande reportage om rotröta kommer att publiceras på Future Forests webbplats i slutet av maj.
Roger Olsson
