— Så sent som i oktober upptäcktes den nya arten Leptoglossus occidentalis för första gången i Sverige. Det är en amerikansk skinnbagge som livnär sig på frön i barrträdskottar.Det berättar Christer Björkman, professor vid Institutionen för ekologi på SLU i Uppsala. Han samordnar Future Forests forskning om interaktioner mellan växter och insekter, och var också en av arrangörerna för seminariet "Invasiva arter och sjukdomar" som arrangerades av Future Forests den 26-27 oktober (läs mer). Seminariet diskuterade både insekter och svampar, och vilka hot de kan innebära mot framtidens skogar.
Leptoglossus upptäcktes i Italien 1999 och har sedan spridit sig. Den har potential att bli en allvarlig skadegörare för skogsbruket eftersom barrträdsfrön ju är grunden för att vi ska få nya plantor.
Lärkborren (Ips cembrae) är en annan nykomling. Sommaren 2011 gjordes de första fynden i två fällor på Romelåsen i Skåne. Den lilla skalbaggen liknar granbarkborren, men ynglar på lärk och cembratall. Den kan också angripa douglasgran, silvergran och den svenska granen. Ännu utgör den ingen fara, men Skogsstyrelsen tar det säkra för det osäkra och rekommenderar samma skyddsregler för lärk som för gran.
— En art som definitivt har invaderat Europa och även Sverige är kastanjemalen (Cameraria ohridella), berättar Christer Björkman.
Arten är särskilt svår på hästkastanj. Det är inget viktigt skogsträd i Sverige, men dess framfart drabbar definitivt städernas parkträd. Lövverket får bruna fläckar och faller av i förtid. Arten observerades första gången i Makedonien 1985, och spred sig snabbt i Europa. I Sverige siktades den första gången i Malmö 2003. Tre år senare hade den nått Göteborg i nordväst och Öland i öster. År 2010 och 2011 fanns rapporter även från Stockholm och Uppsala.
Klimatförändring kan ge nya skador
Kastanjemalen gynnas av värme, liksom många andra insekter. Det gör att vi kan förvänta oss fler skadegörare som en effekt av klimatförändringen, befarar Christer Björkman.
— Med ett varmare klimat kan vi också få problem med våra inhemska arter, säger han. De utvecklas snabbare, vilket kan ses för snytbaggen, eller få fler generationer under en sommar, som för granbarkborren.
Det är dock en komplex fråga om nya arter blir ett problem eller inte. Ett varmare klimat kan gynna vissa arter, men de kan också slås ut om det blir en tillfälligt kall säsong. Insekternas chanser beror ju också på hur de samspelar med sina värdväxter eller andra insekter.
— Ett exempel är den lilla fjärilen lärkvecklaren i Alperna, berättar Christer Björkman. Den har haft regelbundna utbrott under 1000 år men de upphörde plötsligt på 1980-talet. Det varmare klimatet gjorde att den kläcktes vid fel tidpunkt i förhållande till lärkträdens knoppsprickning.
Nu vill Christer Björkman och hans kollegor veta mer om sambanden mellan klimatförändringar och insekter. För det behövs mer studier av hur både växter och djur svarar på temperaturförändringar, och helst långa tidsserier. Med bra data och teorier kan modeller byggas upp som gör det möjligt att förutsäga vilka arter som blir skadegörare, och vilka som bara blir harmlösa besökare.
En del av forskarnas tankar finns sammanfattade i ett kommande nummer av Fakta Skog: "Insekter och klimatförändringar - vad vi vet, tror oss att veta och inte vet".
/ Mats Hannerz
