Infektion och spridningsvägar för rottickans S- och P-formRottickans två former, S och P, är numera klassificerade som två arter, Heterobasidion parviporum och H. annosum. Den första är vanligast på gran (S=spruce) medan H. annosum är mest uppmärksammad på tall (P=pine). Båda formerna kan dock växa på gran och studier genomförs därför på skillnader i infektionsförmåga och konkurrens och hur de koloniserar på naturlig väg.I en studie infekterades färska stambitar med både S- och P-formen och en blandning av dem. Efter tre veckor i växthus hade S-formen konkurrerat ut P i samma vedbit. S hade större utbredning i veden både vertikalt och horisontellt.
Färska granstubbar som utsatts för naturligt spornedfall följdes i sex månader, samtidigt som sporfloran i luften mättes. Analys pågår.
I en annan studie undersöktes infektionsfrekvensen av de båda rottickearterna på stubbytor och i rötter av gran. Frågan var varför P-formen är så ovanlig på stubbytor medan den är mer frekvent i träd. Studien visade att stubbytorna infekterades enbart med S-formen medan rötterna var infekterade med P-formen i enstaka fall.
Nya rutiner har tagits fram för provtagning vid kartläggning av rottickans P-form. De nya rutinerna föranleddes av att en första kartläggning blev oväntat kontaminerad och därför gav tveksamma resultat.
Rottickans P-form saknas i norra Sverige. En studie tyder dock på att P- och S-formen inte skiljer sig i respons vid olika klimat (Witzell et al. 2011). Det kan tyda på att P-formen kan komma att sprida sig norrut.
Icke-destruktiv identifiering av rotröta i träd
I en pilotstudie under 2010 undersöktes hur ultraljud och akustisk impedans kan ge svar på rötförekomst. Hastigheten på ultraljudet minskade drastiskt i rötad ved, och spektrat av den akustiska impedansen visade vissa skillnader mot frisk ved. Ytterligare studier är nödvändiga för att utveckla tekniken vidare.
Röjning och rotröta
Nyfällda röjningsstubbar av gran infekterades med en känd individ av rotticka. Efter fem år provtogs de omkringstående träden och preliminära resultat visar att stubbar i alla undersökta åldrar och diametrar kan infekteras av rotröta och sprida den vidare till närstående träd. Även så små granstubbar som 2 cm i diameter kunde infektera sina grannar (Gunulf et al. 2012).
Sannolikheten för att smittan skall spridas vidare ökar med stubbens diameter, men det verkar inte finnas något samband med stubbens ålder.
Den nya tekniken med röjning i midjehöjd skulle kunna minska risken för rötspridning från röjstammarna. I ett korttidsförsök konstaterades dock att höga stubbar inte blev mindre angripna än låga stubbar. Stubbehandling hade däremot effekt. Ett mer långsiktigt försök har lagts ut för att studera eventuella effekter av röjningshöjden på spridning av smittan till omkringstående träd.
Stubbehandling
Stubbehandling mot rotticka i gallring ger inte 100 % skydd. En del stubbar blir infekterade trots behandling men det har inte varit känt hur rötan överlever på längre sikt. I en studie utvärderades stubbar sex år efter behandling. Den visade att om en infektion lyckats etablera sig överlevde och växte rötan sig lika stor i behandlade och obehandlade stubbar. Det var dock färre infekterade stubbar efter behandling (Rönnberg & Cleary, 2011).
Contorta och rotröta
Studier inom delprojektet har visat att contortatallen är mottaglig för båda formerna av rotticka och att de dessutom kan bli infekterade via rotkontakter (Svensson 2011). Det kan tyda på att rottickan är ett hot mot contortan. I studierna analyserades trissor från stubbar i nygallrade bestånd, rotprover från contortatallar på tidigare rötinfekterad mark och stubbar som inokulerats med både S- och P-formen av rotticka.
Hybridlärk och rotröta
I två studier undersöktes effekten av behandling med urea och pergamentsvamp på stubbar av hybridlärk. Båda behandlingarna hade en tydlig effekt men urea var mer stabil. I försöken testades också sporfällor från tre olika trädslag. Tall visade sig vara mer effektiv som en mätare på sportrycket, men gran och hybridlärk fungerade också (Pålsson 2009, Ek 2011).
Tall och rotröta på skogsmark
Rotticka på tall är troligen ett undervärderat problem. Det har dock visat sig svårt att kvantifiera omfattningen. Under flera år har stegvisa ansatser gjorts för att kartlägga när och var tallen infekteras, men många har visat sig vara återvändsgränder. Bland annat visade sig pH-värdet i marken inte kunna bidra till riskbedömningen.
I ett inokuleringsförsök undersöktes rottickans spridning till tallar på tidigare skogs- och jordbruksmark. Preliminära resultat tyder på dålig infektionsspridning på båda marktyperna, men troligen behöver inokuleringstekniken förfinas.
Tillväxtförluster hos tall på grund av rotröta undersöktes genom att lyfta upp totalt 25 träd med och utan infektion av rotticka. Rotsystemen mättes upp, stamtrissor digitaliserades och prover togs från rötterna. Analyserna pågår fortfarande.
Modellering av rotröta
De existerande modellerna för rotröta i gran kompletteras inom ramen för delprojektet. Nya moduler för tall, liksom risken på olika marker och vid olika skogsskötsel kommer att utvecklas. Projektet avvaktar dock resultaten från studierna av rotticka på tall.
Rötboken och skogsskötselserien
Vi har under projektperioden skrivit en bok som sammanfattar befintlig kunskap om rotröta och skogsskötsel för att minimera de ekonomiska förlusterna (Rönnberg et al. 2011). Boken är utgiven av Studentlitteratur. Delprojektet har också bidragit till ett avsnitt om rotröta i Skogsskötselserien, utgiven av Skogsstyrelsen (Berglund & Rönnberg 2009).
