I det tidigare forskningsprogrammet Fiberskog utvecklades en metod för upprepad, behovsanpassad gödsling av gran. BAG anses ha stor potential för att kraftigt öka tillväxten i planterad granskog på medelgoda marker (Nilsson et al. 2011).Näringstillförseln vid BAG sker i form av ett fullgödselmedel där mängd och sammansättning baseras på analyser av näringsinnehåll i barrprover från det aktuella beståndet. För gran är riktvärdet ca 1,5% kväve av barrens torrvikt. Behovet av övriga makro- och mikronäringsämnen beräknas med hjälp av börvärden i relation till kväveinnehållet. Startgivan bör beräknas med hänsyn även till bonitet och beståndsstruktur (slutenhet, barrmassa, etc.).
För att uppnå optimal tillväxteffekt under ungskogsfasen bör gödslingen ske vartannat år, från att träden är cirka 2—3 m fram till att beståndet slutit sig. Därefter kan gödslingsintervallen minskas markant. Ett granbestånd anses slutet när det är i övre delen av kurvan i befintliga gallringsmallar. Med dagens kunskap och erfarenheter bedöms att ett bestånd i södra Sverige kan komma att gödslas 4–5 gånger under ungskogsfasen och ytterligare ett par gånger i norra Sverige. En utförlig beskrivning av metoden finns i Linder & Bergh (2009).
Eftersom de äldsta experimenten med BAG i granbestånd endast är drygt 20 år gamla (Flakaliden och Asa) finns det ingen praktisk erfarenhet från BAG i medelålders och äldre bestånd. Det är därför ytterst angeläget att dessa och senare experiment drivs vidare och genererar ny kunskap och erfarenhet som kan tillämpas praktiskt.
Inom ramen för Future Forests drivs nu två försöksserier som ska bidra till ökad kunskap för den praktiska tillämpningen av BAG. Effekter av BAG på markvegetationen och risken för läckage av näringsämnen undersöks också.
Gödslingsintervallförsöken
I de tidigare ungskogsgödslingsförsöken reglerade man näringsstatusen i träden genom att tillföra relativt små doser av näringsämnen årligen. Ett syfte var att man ville undvika näringsläckage till grundvattnet. I praktiskt skogsbruk blir årlig gödsling alltför arbetsintensivt men gödsling vartannat eller vart tredje år kan vara realistiskt. Med längre gödslingsintervall krävs större näringsgivor vid varje tillfälle för att uppnå maximal produktionsnivå. Högre doser kan dock öka risken för näringsläckage. En kärnfråga i en framtida tillämpning är hur man ska anpassa näringsgivan vid olika gödslingsintervall utan att det uppstår ett sådant läckage.
Geografiskt väl spridda fältförsök som studerar dessa faktorers inverkan på produktion och läckage kommer att kunna fungera som en ryggrad för en landsomfattande satsning för praktiskt skogsbruk.
Huruvida tillväxten påverkas av olika gödslingsintervall studeras genom praktiska fältförsök med olika försöksled: (i) gödsling varje år, (ii) gödsling vartannat år, (iii) gödsling vart tredje år, (iv) slam + kväve, (v) aska + kväve och fosfor och (vi) ingen gödsling alls (Bergh et al. 2008). Sammanlagt har fem försök lagts ut i granungskog under 2001 och 2002 för att testa hur olika gödslingsintervall påverkar produktion, läckage och ekonomi. Gödslingsintervallförsöken ligger i Dalarna, Värmland, Gästrikland, Småland och Jämtland. Försöket i Bräcke (Jämtland) är utlagt med en närmast identisk försöksdesign som försöken i Grängshammar (Dalarna), Mölnbacka (Värmland), Valbo/Gävle (Gästrikland) och Ebbegärde (Småland), medan försöket i Bräcke saknar slam- och askled.
Inom ramen för Skogens skötsel har försöken mätts och tillväxten fem år efter gödslingsstart har redovisats (Bergh et al. 2008). Försöken mäts ocksåunder hösten 2011 och 2012, varefter tillväxten efter 10 år kan redovisas.
Bolagsförsöken — ett steg mot praktisk drift
Vid sidan om gödslingsintervallförsöken startade Fiberskogsprojektet en serie försök i större och mer praktisk skala. Försöken är belägna i Toftaholm i Ljungbytrakten (5 avdelningar), Bullsäng i närheten av Tranemo (2), Gullspång (1), Hällefors (2) och Gällivare (3). Dessa försök är finansierade av respektive markägare (Södra, Skogssällskapet, Sveaskog, Bergvik). Ytterligare två försöksområden med praktisk gödsling kom till under 2004 i Gullspång (Skogssällskapet) och Vendel (Bergvik).
Vegetationsförändringar och risk för näringsläckage
I gödslingsintervallförsöken undersökte Bergh et al. (2008) näringsläckaget efter gödsling. De fann endast obetydligt läckage efter gödsling varje och vartannat år medan gödsling vart tredje år med något högre gödselgivor medförde något högre näringsläckage. Försöken visar alltså att det kan finnas risk för läckage vid längre gödslingsintervall och höga gödselgivor.
Ett av blocken i intensivgödslingsförsöket i Asa slutavverkades vintern 2003-2004. Näringsläckaget efter avverkning av gödslad respektive ogödslad skog har registrerats sedan dess. I försöket risrensades också delar av de gödslade och ogödslade parcellerna, medan riset lämnades kvar på andra delar. Effekten av risrensning visade sig vara mycket starkare än effekten av gödsling före avverkning. Att risrensa minskade näringsläckaget från hygget medan läckaget inte påverkades mätbart av den tidigare gödslingen.
Vegetationsförändringar efter gödsling undersöktes också i gödslingsintervallförsöket (Hedwall et al. 2010, Hedwall et al. 2011). Gödslingen ledde till en homogenisering av markvegetationen och en minskning av antalet kärlväxtarter och lavar. Täckningen av mossor minskade radikalt. Samtidigt som vissa mossarter missgynnades gynnades andra, vilket ledde till ett oförändrat artantal. Till skillnad från konventionell gödsling så minskade kruståteln. Resultaten visade att de indirekta effekterna i form av minskad ljustillgång till följd av ökad tillväxt på de gödslade ytorna var viktigare än de direkta gödseleffekterna för vegetationsförändringarna.
